Ångestens mamma
Hahaha, asså seriöst. Jag pallar inte att typ alla inlägg i denna jävla blogg ska vara så deprimerande. Men det är typ då jag mest känner för o skriva. Påriktigt nu ångest & depression borde va mina mellan namn. Foooooreal.Ska ta tag i de nu (man ba grattis efter 23 år) Insett jag ej kan sköta de själv nu hallelulja på de typ. Men till mitt försvar så har jag blivit så hårt fuckad av mkt på senaste tiden.... Känns som folk slöt upp sej och bara yaaaay nu droppar vi lite bomber på hennes liv. Så mkt betryal (kom ej på ordet på svenska) men även besvikelse och sorg har kommit som ett skott från absolut igenstans. Och de är tungt just nu. Har så mycket ilska att jag ej kan hålla in den längre, och då ärre baaaad. Så dags och sjuka sej känner jag, ta lite tid för mej själv.. Men sen så slår de praktiska in..... fkn pengar. Man kan ej skita i jobb bara så speciellt när jag slutar i juni. Men dem hära gången så måste jag.... behöver ta en vecka. Hur dampig min chef än kmr va och kankse sparka mej... för gud vet den risken finns, lojalitet och förståelse finns tyvärr ej i min chefs värld. Men ja, jag lever. Min famlij och mina vänner, så är endån tacksam för allt. Vi hörs snart igen, måste skriva ut allt sånt här, kanske hjälper inte bra o hålla kvar allt i huvet... Förhoppningsvis kan jag se tbx om några månader och allt detta är över. Bless u peeps.